Det ska inte vara sådär platt, tomt, meningslöst som kanske nu är allt du ser

Jag lovar det finns någonting mer

Och även om du tycker att det här är bullshit så kan det vara svaret för någon som ännu inte hittat en väg ut

Så till dig:

Låt inte livet ta slut

Låt det börja om på nytt min vän för du har kanske bara inte hittat hem än, hem till famnen av skaparen

Här är du trygg och varm och här kan du få kraft till allt

Här har mörkret ingen chans 🤍

Vet ni vad jag tycker att vi alla ska vara stolta över oss själva för?
Att vi har stått ut att vara människor. Människor utan Gud.

Inte förens nu kunde jag pusta ut.

02.08

Men

Jag tror det är dags att gå in i strid

Bli warrior

Bli Guds stridsmän för det är dags att visa att jorden är ljusets hem

Där jag inte trodde kärlek fanns ser jag det nu överallt

Det gråa har fått färg
Det döda har blivit liv

Precis som han sa

Platser som bara gav mig ångest visar mig något annat idag

Allt har förändrats. Allt håller på att förändras. Allt kanske inte händer över en dag men det går. Det finns. Och det behöver inte vara så svårt.

Överlåt.

Tidigare idag när jag var ute på promenad så sköljde en våg av tacksamhet över mig för allt som jag har, och jag kände att allt det jag trodde att jag behövde inte längre är ett krav.

Och vid middagsbordet sen så skämdes jag nästan för att jag får äta allt jag får äta varje dag.

Tänk dom som inte har ens 5% av vad jag har.

Dagens visdomsord från pappa<3 :
”Är du inte nöjd kan du inte vara lycklig. Jakten efter lycka tar aldrig slut om du inte är nöjd med ditt liv och det du redan har”

Jag förlåter mig för de gånger jag skadat mig
För de gånger jag gått emot vad jag egentligen, innerst inne är
Jag förlåter mitt vuxna jag
För alla de gånger jag inte tagit ansvar
För alla de gånger jag glömt bort vem jag var

01:35

Gud älskar dig

Du är hel med honom inom dig
Och det är i avsaknad av kontakt med han du gör det som är ont
Kanske för att du har ont

Men när han ser dig ser han dig utan fläckar
För du är gudomlig i din sanna natur
Och fläckarna tillhör något annat än Gud

Fattar du?

Jag var hemma hos min mormors granne, där jag och mormor sover i veckan för att hon ska känna sig mindre ensam. Det är eftermiddag och jag börjar precis fundera på om jag ska kolla på någonting när en vän skickar en YouTube-serie i tre delar till mig. ”Att tala med Gud”. Jag har försökt prata med Gud hela dagen. I flera dagar. Veckor. Ofta får jag svar men gällande en sak jag lidit av, som tagit knäcken på mig dag på dag och som gjort mig svag, har jag inte alls fått gehör.

Så trots att jag tänkte att jag ju vet hur jag pratar med Gud började jag kolla på del 1. Här uppmanar hon till att rakt upp och ner fråga ”Gud, har du någonting du vill säga till mig?”

Jag var inte särskilt hoppfull att jag skulle få svar på det jag ville ha svar på, men bastun nere i källaren var uppvärmd och jag bestämde mig för att ägna tiden i den till en stund mellan mig och han. Innan jag gick ner så läste jag rubriken på dagens NSD. ”En lång mardröm innan hjälpen kom”.

Väl i bastun började jag prata som om jag pratade till en vän, och jag bekände utan att hålla tillbaka hur jag kände mig. Jag sa att jag kände mig tung, otillräcklig, och förvirrad. Jag sa att jag var besviken och att jag hade börjat tvivla. Sedan sa jag ”Gud, har du någonting du vill säga till mig?”

Jag kastar vatten över aggregatet och lägger mig ner på rygg. Inte långt därefter får jag upp en bild på en malmbil med två släp. Vardera släp är fyllda med tunga, svarta block av malm och efter en stund börjar släpen slutta och malmen rasar av. Jag frågar vad det är jag ser och snabbt får jag tillbaka att det är tyngden av diverse ansvarstaganden jag åtagit mig, allt sådant jag trott att jag i egen kraft ska behöva laga. Klart att man blir förvirrad och utmattad när man tror att man bär hela världen på sina axlar.

När släpen tömts på det svarta så fylls det slutligen upp av ett ljus. Ett ljus lättare än luften och jag fick lov att lämna över allt det andra till någonting annat.

I samma stund som jag skriver det här så inser jag att, var det inte det hon sa, min moster som var här tidigare och frågade om allt var bra, att det ju kan bli så tungt ifall man känner en massa krav?

Ja. Tänk så lustigt va.

Till sist så frågade jag återigen ifall det var någonting mer han ville säga mig och han påminde mig nu om allt det braiga jag var.

Jag skrubbade kroppen som om jag tvättade bort resterna av osanningarna jag fyllt min last med under alla dar. Tänk att en halvtimme i bastun kunde ta mig till ett helt nytt jag.

Tack Gud för att du är närvarande hos mig nu
För att jag kan känna mig trygg och buren
Kan andas ut

Tänk att det jag trodde var det värsta tänkbara många gånger visat sig vara det bästa tänkbara. Att det har lett mig exakt dit jag behövt vara. ”Katastrofen” visade sig vara viktigare än jag kunde förstå, då.

Fast visst finns det sånt det inte finns någon förklaring på, eller så kommer svaret om tio år eller så.

Kanske den där personen du råkade stöta på behövde få se att hon som dansade med demonerna, hon som lät dom äta henne till frukost är bra idag.

För jag slutade trots allt aldrig att tro att ett liv av liv fanns där. Ett liv där du kunde få vara trygg i vem du var och att skorna du går i känns bra. Så när allting rasar samman och du inte har någonting av dig eller livet kvar så håll fast vid det lilla du har, håll fast i det med ditt sista hopp och sluta inte tro på att även det som tycks vara fullkomligt bortom räddning kan bli bra. Och har du inget svar på hur så fråga om det inte finns något större än du som kan visa dig hur. Våga fråga om det inte är någon där som ser dig, som ser och vet exakt vad du går igenom och vad du känner och vad du tänker och tycker. Någon som ser rakt in i ditt hjärta och förstår varenda bråkdel av din smärta. Någon som redan har glömt dina synder och som ser bortom allt det. Någon som kan bära dig och hjälpa dig genom din smärta. Någon som du kan lägga dig hos och vila. Någon som du kan säga till ”ta hand om det här för jag orkar inte mera”.
Någon som känner dig för allt allt allt du är och som älskar dig bottenlöst oavsett “hur” du är.

”The bigger the sinner the warmer the welcome”

Våga bli förlåten. Våga lägga ditt liv i någon annans händer, någon som vet bättre än du, någon som vet allt och som vet exakt vad du behöver för att till slut kunna bli ditt bästa du. Någon som kommer skydda dig och vara med dig livet ut, tills den dagen då livet tar slut men snälla låt inte den dagen bli nu. Det finns ingen det inte finns en väg ut för du måste bara våga kasta dig utför.

Våga släppa taget om kontrollen och jaget
Ge upp, öppna upp, släpp in

It’ll be a win

Ingenting du har gjort eller upplevt har skadat dig så djupt att det inte finns en väg ut

För det finns ett ljus som likt en laserstråle kan skära igenom allt

Ljuset som övervinner allt

Allt. Allt. Allt.

Ljuset som har skapat allt. Allt.

Intelligensen som vet allt och kan allt

Det finns ingenting som är omöjligt för ljuset och det finns inget mörker som kan vinna över det

Så när demonerna kommer och knackar på igen och säger att du är i fast deras händer, i deras öde – kasta dom tillbaks till helvetet och påminn dig om att det inte är som dom säger. För bortom dom finns det där andra, sanna. Det som aldrig skulle lura dig till att det är kört. Det som är motsatsen till all påhittad skit du hittills har hört.

Och hur djupt det där mörkret än tycks ha fäst sig, även om du tror att du låtit det gå alldeles för långt, att det tagit fäste ända in i din märg – minns då att det finns en kraft i tron som kan flytta på berg.

Du behöver inte bära allting själv.

För det finns någonting som är motsatsen till rädsla ångest skam tomhet och oro och även om du inte har en susning om hur det känns idag så Sluta. Aldrig. Tro.

Kärleken bor i vårat hjärta och det innebär också att allt det andra bara är smuts men vet ni, Gud är universums bästa fönsterputs.
🤪

När du är redo för något annat låt han där uppe veta

“Mercy is the dynamite that blows down walls”

Snälla hjärntvätta mig med denna tro

Tvätta bort all smuts och alla osanningar som världen har fått mig att tro på

Jag sa jag övergav allt till honom
Allt som var jag
Allt allt allt

En stund senare togs jag till lilla jag
Fick uppleva barndomens dagar på ett helt nytt sätt, i ett helt nytt ljus
Fick känna mig tacksam för att jag alltid har haft mina syskon att leka med. För semestrar och upplevelser jag upplevt. För att jag alltid haft mat på bordet etc.

Sedan sa han förlåt för att han inte skyddat mig mot det som gjort ont
Och jag sa tack för att du inte skyddat mig mot det som gjort ont

11:56

Vilken befrielse det är att förlåta
Att släppa taget och överlåta

Att blunda och falla
Falla ner i någon annans armar

Plötsligt så fick du allt du behövde
Och utan att du själv behövde söka efter det

Du övergav allt till det där som var större än du
Och tillbaka fick du du i ditt allra bästa du

Tillbaka fick du livet, ditt liv
1000x bättre än vad du i egen kraft kunde få det till att bli

01:00

Och jag sa till R idag att jag inte känner mig helt bekväm i att be, känner liksom inte att det är något tryck i det

Han sa: det bästa sättet att be är som att du samtalar med en vän

Och därefter kände jag att han började lyssna och svara igen

”Han som vet absolut mest om oss, han som vet om det absolut värsta. Det är han som älskar oss absolut djupast. Det finns ingenting som kan rubba eller störa den kärleken”

”Don’t be a know it all
Be a learn it all”

Lustigt vad som prioriteras i vårt samhälle idag.

17.03

Innan mitt och min väns samtal idag så gjorde jag så som hon sa
Jag tömde mig, tömde mig på allt som var jag, alla tankar jag tänkte om hur saker var
Jag gjorde mig tom som en vas och bad det där mäktigare än jag bli jag