v.37

11.09.22

Förut behövde jag substansen för att känna mig normal, känna mig som mig
Nu bara var jag mig

Ibland är det läskigt att komma hem när allt det där andra hade blivit ens hem

09.09.22

Den som spar han har
Den som sår han får
Så ge av vad du har, ge av dig själv, din kärlek, dig

07.09.22

Det känns som att allt runtom mig väcktes till liv? Fast det var inom mig som något väckts till liv?
Är det nu äntligen jag kommer till liv?

För första gången kanske fri


Då var jag hög på livet på grund av rus
Det är annorlunda nu

Himlen hade aldrig vart så blå som nu

05.09.22

Hej! Här kommer psykos nr 2

Eller kanske är det faktiskt så? Att livet är mer än vad vi med vårat begränsade förstånd kan förstå?

v.36

04.09.22

Be brave, våga tro

Kom hem min vän

Känner du dig inte hemma så har du kanske bara inte knackat på rätt dörr än


Nu kom det. Det kom aldrig då. När jag letade febrilt, sökte

Känns som jag sökte med ögonbindel på


Ps.
Tack för att jag får leva och leva bra
Tack för att mina bekymmer idag handlat om en räkning som blivit fel och något annat privilegierat i-landsproblem
På kvällen lägger jag mig igen i min säng under mitt varma fluffiga täcke, trygg och rik
Och imorgon när jag vaknar får jag återigen avnjuta mitt kaffe i stillhetens tystnad i en stad i frid

Vi kan väl iallafall tacka för det vi har och inse att det likväl hade kunnat vara vi som levde under helt andra förutsättningar, med helt andra krav? Det hade likväl kunnat vara vi som vaknar upp till flyglarm och bomber varje dag, till ett översvämmat hus eller till ännu en dag utan vatten och mat

02.09.22

Det kommer att bli bra. Snälla stanna kvar. ❤️


Äntligen andas jag mer normalt. Äntligen normal igen (snart).

Äntligen funkar jag snart igen.


Summer’s gone but we’re still here, still alive, still breathing.

Ta det inte för givet.


Börjar hitta hem

Hem till mig 🖤


Förlåt till alla i min närhet
Förlåt för att jag bara försvunnit
Förlåt för att jag inte har gett er vad ni förtjänat av mig

Och förlåt mig
Förlåt för att jag lät det gå så långt att jag till slut knappt hade något kvar


Men jag kände mig äntligen lättare
Det var äntligen lättare att stå upp, att andas, att tala, att vara
Jag var lättare, jag såg klarare

Jag blev bättre

12.08.22

And I’m sorry that it’s been a lot of focus on me

I’ve been so much in my own space
So stuck in my own head

Things I wanted to say