11:23

Jag trodde att jag inte ville leva men allt jag ville var ju att leva

This is the truth that I belong to

Gud längtar efter en relation med dig

Det är en välsignelse för mig att låta dig välsigna henne genom mig

Jag blev helt utmattad av att försöka laga mig själv. Själv.

Nu har jag min hjälpare inom mig.

Det handlar inte om att göra sig förtjänt
Det handlar om att det är den du är
Du är redan förtjänt

The enemy tried to steal it all
But he could never steal Jesus from my heart

“Comparison will make you feel either superior or inferior.
Neither honors God”.

Sheep among wolves
(Se den)

He’s here

Where else would he be?

Allt han vill är att du ska komma hem till dig själv

Låt han låta det ske

Låt han tvätta dig ren

Vila vid hans fötter och lyssna till hans ord som påminner dig om vem du egentligen är

Vem du alltid har varit

För när du är med Gud är du precis där du ska vara

Och här ser han till så att saker blir så som dom ska vara

Nu längtar jag bara efter att mina andetag ska bli normala

Fiendens jobb var att bryta ner mig men allt den gjorde var att göra mig ännu starkare

Den förde fram stridsmannen inom mig och svärdet blev vassare

That taste of life

Det är som att livet som tidigare var helt smaklöst nu har fått salt
Som att jag nu kan känna dess smaker
Som att saltet var vad som saknades

Tror du att vi, att livet bara är ett slumpmässigt sammanträffande? Tror du att det inte finns någon som helst plan med att detta var vad som skulle bli? Att vi, människan och allt som vi är skulle finnas till?

Tror du att jorden och våran existens bara råkade komma till, av ingenting?

2 Corinthians 4:16-18
So we’re not giving up. How could we! Even though on the outside it often looks like things are falling apart on us, on the inside, where God is making new life, not a day goes by without his unfolding grace. These hard times are small potatoes compared to the coming good times, the lavish celebration prepared for us. There’s far more here than meets the eye. The things we see now are here today, gone tomorrow. But the things we can’t see now will last forever.

Snälla lär mig vandra med dig
Snälla ha tålamod med mig Gud
Snälla ge inte upp på mig Gud

Snälla förlåt mig
Förlåt Gud
Förlåt

“Living with Jesus is not always easy
But it’s always right”

“We seek for answers in a world full of lies”

01:41

Det är som att det ständigt var någonting som skavde
I alla sammanhang, i alla samtal
Varje minut, varje dag

Och jag visste ju inte vad

Försökte hela tiden klura ut vad

Det var som att jag ständigt försökte lösa en gåta men utan att någonsin komma närmre ett svar

Vad var det för fel på mig?
Eller var det resten av världen det var fel på?
Kanske var jag inte skapt att vara människa här på jorden?
Eller hade jag tappat bort min själ någonstans längst vägen?

Att dö måste vara det enda sättet att bli av med den här ogripbara smärtan tänkte jag

Men idag så vet jag ju vad det var

Det var Gud, såklart

Distansen från min skapare var det som gjorde så ont

Som gjorde mig så förvirrad

Ensam
Paj
Tom


Tack Jesus för att du öppnade dörren till himmelen

Tack Gud för att du hela tiden viskade svagt att det visst finns ett svar

Idag är jag glad att jag aldrig slutade leta efter vad det svaret var

Jag vill aldrig mer vara utan honom

Inte för en enda dag

Serve and be served

”As long as there is error in this world, truth will be controversial”

01:03

Min kärlek väcktes till liv när jag kunde ge den till någon som verkligen ville ha den
Till någon som uppskattade varenda bråkdel av den
Till någon kapabel att uppleva djupet, längden och bredden av den

Min kärlek kom fram när den såg någon som såg den

Och även fast vi inte talade samma språk
Så förstod vi ändå allt vi behövde förstå

För våra hjärtan såg varandra
Och våra hjärtan talar samma språk

Focus on Me, not the storm
Matthew 14:22-33

”Hur bra vi än kan så kan Gud bättre, när vi tar slut kommer han in”

Jag kramar min bror och hans tjej hejdå innan jag går till tåget för att leta upp vagn nummer 22. På vägen dit stämmer konduktören av min biljett och jag frågar ifall någon fler ska resa med mig varpå han säger att hytten ser ut att bli full.

Jag är först in och gör direkt i ordning min bädd som är högst upp innan jag lägger mig till rätta.
Klockan blir efter åtta och jag ska precis börja läsa min bok när två kvinnor kliver in. De stämmer av var plats 31 var innan det kommer in en tjej som visar sig vara hon som de är här för att lämna av. Jag märker direkt av stämningen som råder – flickan gråter, de kramas hårt och den ena kvinnan tar av sig sina handskar och ger de till flickan som var utan.
Jag får veta att hon behöver flytta akut och jag lovar de att se efter henne ikväll.

När kvinnorna har gått klättrar jag ner från min bädd och sätter mig mitt emot denna tjej som visar sig heta Mina. Vi pratar om allt från killar och hiphop till Gud och krig och jag berättar lite om mitt liv och hon om sitt. Hon berättar om när hon promenerade genom skogen från ett land till ett annat, i sex dagar utan vatten och mat och längst med våra samtal så distanseras jag desto mer till mina egna problem och jag nästan skämdes för sådant jag förstorat upp för mig själv under mina dagar. Så när hon senare frågar mig vad jag tänker på och jag säger att jag försöker förstå hur allt det här ska kännas för henne så infinner sig samtidigt en befriande känsla av att mina egna problem nu bara var som ett minne i periferin.

Under resans gång så känner jag av mitt hjärta på ett mer påtagligt sätt än förut, och trots att hon har nämnt att hon vill bli rättad när hon uttalar någonting fel så låter jag vissa saker gå förbi för ikväll. För när hon säger till exempel engleska istället för engelska, eller ögonglas istället för glasögon så bara mjuknar mitt hjärta desto mer och jag kan nästan känna hur hjärtat ler. Jag tänker att det var alldeles, alldeles för längesen som mitt hjärta kändes så mjukt som nu.

Var gång som tåget stannar på en ny hållplats så läser min nya vän upp namnet på skylten utanför och den här gången hade vi stannat i Jörn. Hon påpekar att vi inte säger J som ”d’J” här, så som de gör på persiska och kurdiska och hon frågar ifall jag kan uttala till Jila (d’Jila). Jila som är ett persiskt namn fastnade hos mig och jag frågar henne om hon vet ifall det betyder någonting speciellt. Hon säger nej och vi går vidare i våra samtal samtidigt som jag googlar det lite diskret. ”Care for, support, have responsibility for”.

Redan när jag för första gången mötte hennes blick genom de lite för stora glasögonen så visste jag att det var just här som mitt hjärta skulle vara idag. Jag kunde ge henne sådant som hon behövde mer än mig och varför Gud hade sagt åt mig att packa ner en Bibel för barn såg jag ju nu så klart.

Den lilla tåghytten kändes uppfylld av ande och jag funderade på ifall det inte kan vara just det här som är en av de stora anledningarna till varför vi är här. När vi låter oss ledas av Gud så verkar vi tas till tillfällen där vi på olika sätt kan hjälpa andra, och förutom att vi kan vara till uppbyggelse för någon annan så är det nog just så som de nämnde på ett inslag någon dag tillbaks – att kicken som vi får av det är djupare än vad någon annan drog kan ge. Så när jag tänker på det idag så inser jag att den där omhändertagande energin nog är något som är en så central del av vilka vi egentligen är, så genom att låta den få leva hjälper vi nog inte bara varandra utan även oss själva.

Nästa dag innan vi skiljs åt så betryggar jag att jag inte kommer att släppa taget om henne. Jag säger att hon inte behöver känna sig ensam – jag är här men framförallt så är ju Gud alltid med henne. Hon kramar mig hårt och säger att jag är hennes bästa vän och jag lovar henne att vi snart ses igen. Mina min vän, du tackade mig för allt men jag vill tacka dig för att du förde fram hjärtat i mig.

Egentligen var jag inne på att åka några dagar tidigare, men för att fullkomligt kasta det i Guds händer så bad jag min bror säga den första dagen han tänkte på och det fick bli dagen som jag tog mitt tåg. Att vi dessutom hade hela hytten för oss själva trots att den enligt konduktören skulle vara full visar på ett sånt där ytterligare ”mirakel”. Men för Gud är ingenting ett mirakel och för honom är ingenting omöjligt, och ibland behöver vi bara öppna upp och släppa in så att han kan ta hand om saker precis så som han vill.

Jesus

Läk nästa rum som står i vägen för mig att komma ännu närmre Gud
Bind upp och kasta ut mörkret som har fäste i det rummet
Och fyll det med din helige ande istället